Så här i sportlovstider drömmer jag mig till en av mina absoluta favoritplatser på jorden – skidbacken. Det roligaste jag vet är att åka utförsåkning. Fort ska det gå, med mycket kraft i svängarna för att det ska suga till i maggropen och för att få adrenalinet att pumpa. Jag älskar den känslan – flowet, styrkan och glädjen. Men för en kropp som har levt i princip hela livet med reumatisk sjukdom i samtliga leder, och framför allt de leder som är vitala för skidåkning, krävs det strategier för att orka åka från det att liften öppnar till stängning, dag efter dag.
När jag var lite och åkte till fjällen med familjen tog jag och min mamma alltid en ”vilodag” i mitten av veckan och gav oss ut på längdskidor för att det är mycket skonsammare för mina leder och ett annat rörelsemönster som omväxling. Vi hade också alltid en vilodag då vi hyrde skoter och åkte på långtur hela familjen. Det är en jättebra strategi tycker jag, det finns ju så mycket mer än skidbackar att upptäcka och uppleva i fjällen. När Kim var i Sälen förra året så åkte hon till exempel hundspann en av dagarna. Det är ju också dundermys att kanske tända en brasa, bada bastu eller bara hänga i stugan någon dag, det är ju faktiskt ej att underskatta. Speciellt om vädret är mäh.
Utöver vilodagar är en av mina bästa strategi, eller kanske snarare mitt bästa hjälpmedel, hjälpsamma närstående som burit mina skidor och förskonat mig den energitjuven. Mina föräldrar har bokat stuga som ligger i direkt anslutning till backen, eller skjutsat mig med bilen så nära de kunnat, för att sedan bära skidorna åt mig så att jag bara kan klicka i bindningarna och swisha iväg. Nu när jag är vuxen gör min sambo Axel det för mig. Jag tar båda våra stavar och Axel tar båda våra skidor. Det gör så mycket mer än vad en kan tro för min del och ger mig säkert minst två extra timmar i backen.
Både jag och Axel åker i princip alltid med skidryggsäckar med inbyggt ryggskydd och då brukar vi se till att jag tar alla lätta grejer som varma tröjor, korvbröd, rostad lök, sittunderlag och våtservetter. Medan Axel tar termosar, vattenflaskor, korven, chokladkakorna och senapen. En behöver ju inte alltid åka runt med matsäcken, men när vi behöver göra det så gör uppdelningen av packning stor skillnad för mig.
Jag och Axel vill båda åka så mycket som möjligt på dagarna (och inte för att skryta eller så men vi hamnar ofta på skidortens topplistor för dagens flesta åk och flest höjdmeter) så vi tar inte så mycket pauser mer än lunch och kanske en fika om det är fint väder. Men för att benen och framförallt fötterna ska orka för mig är mikropauser det som kanske revolutionerat min energi mest. Och för att få mikropauser tar jag alltid ALLTID sittlift. Det hjälper säkert också att Axel då som oftast sticker till med chokladbitar, godisnappar, en kaffeslurp och kanske lite vätskeersättning för att boosta energin lite extra.
Sen så har jag ju också sedan tre säsonger investerat i full tilt-pjäxor som gör att jag oavsett svullenhet eller stelhet alltid kommer ner i mina pjäxor utan att behöva bryta av vristerna och tårna på cupen. Det kostade en del men jag hade betalat dubbelt så mycket igen då det sparar mig så mycket smärta som suttit i hela dagen av det där jäkla omöjliga pjäxpressandet. Sen så har jag också gått till pjäxspecialist med pjäxorna för att de ska passa just mina fötter som en smäck, stötta upp mina hälar och inte klämma på fel ställen. Det ska liksom inte göra ont att ha på sig pjäxor egentligen.
Att inte frysa är också jätteviktigt för att jag inte ska bli stel och få ont. Och det är verkligen en konst att klä sig perfekt för skidåkning. Men när du väl får kläm på det gör det så stor skillnad. Ull, lager på lager på lager, riktigt bra skidstrumpor och en vantgarderob för alla olika väder är min filosofi.
Sen kanske jag också ska föra till protokollet att jag inte dricker alkohol i backen. Jag går sällan på afterski utan kanske max tar en liten egen afterski-öl i stugan på sin höjd, och så går jag och lägger mig ganska tidigt för att få många timmars sömn och återhämtning för kroppen. Jag känner väldigt mycket av alkohol i lederna och jag tycker att skidåkningen vinner över all öl i världen (typ) så för mig blir det en enkel prioritering. Men det är ju en personlig preferens. Men full disclosure, ibland när jag är i Åre kan jag absolut prioritera annorlunda och mer än gärna dricka gott vin till god mat, det är också hälsa för mig.
En låååång varm dusch eller kanske till och med att bada bastu efter en dag i backen upplever jag också som en viktig återhämtning för kroppen. Och jag tvekar inte en sekund med att också ta smärtstillande om jag känner att jag behöver det. Jag har också tejpat leder med kinesiologisk tejp och sover ibland med handledsskydd för att avlasta så mycket det bara går.
Jag skulle säkert kunna fortsätta för alltid med att prata om skidåkning, men nu känner jag mig så sugen på att åka till fjällen att jag måste sluta skriva eftersom att det av pandemiska skäl inte blir en endaste skiddag den här säsongen. Och jag tänker också att det kanske får räcka så här för denna gången ändå. Kom ihåg att skidåkning är det absolut bästa jag vet och därför en stor prioritet i mitt liv. Jag är medveten om att det inte ser ut så för alla och att en del av strategierna då kanske inte är lika aktuella att prioritera, inte minst ekonomiskt. Men jag hoppas att du fick med dig någon ny strategi för att maxa dina skiddagar eller andra dagar, för de här strategierna går ju att direktöversätta till många andra aktiviteter. Har du andra strategier för att orka hela dagar? Berätta gärna!!
